Avelsutvärdering

Hjärta

 

Alla mina avelstikar hjärttestas med ultraljud av specialist veterinär inom kardiologi. I rasen ser vi fler hundar som drabbas av hjärtsjukdom och detta har även hänt i Sverige. Även om det än så länge inte är ett särskilt utbrett problem inom rasen så väljer alltfler uppfödare att göra hjärttesta sina avelsdjur. Det finns flera olika hjärtsjukdomar hos hundar, men inom beauceron är det främst DCM vi sett fall utav och några fall av MMVD.

​

​

DCM, Dilaterad Kardiomyopati

Kardiomyopati är ett samlingsnamn på olika hjärtsjukdomar, som alla beror på sjukliga förändringar i hjärtmuskulaturen. Dilaterad syftar på att hjärtmuskeln är utvidgad, eller uttänjd, och inte kan dra ihop sig som den ska. Vid dilaterad kardiomyopati är hjärtats pumpfunktion nedsatt och hjärtats kammare blir successivt förstorade. 

I tidiga stadier av DCM är hunden oftast helt symtomfri, men med tiden leder sjukdomen till att hunden drabbas av hjärtsvikt och/eller rubbningar i hjärtrytmen. När hunden börjar få hjärtsvikt, det vill säga “klinisk DCM med symtom” är prognosen tyvärr dålig.

​

Vad orsakas dilaterad kardiomyopati av?

Det finns flera möjliga orsaker till dilaterad kardiomyopati hos hundar - både genetik och utfodring spelar in. Beroende på om hunden har en primär form (där ärftlighet spelar en lite större roll) eller en sekundär (orsakad av exempelvis brist på viktiga aminosyror) kan sjukdomens fortskridande och prognos variera något.

​

Ärftlighet

Så kallad idiopatisk DCM har en ärftlig bakgrund och ses oftare inom vissa raser, som till exempel dobermann, irländsk varghund och grand danois. Idiopatisk DCM är den vanligaste formen av dilaterad kardiomyopati, och den tar sig något olika uttryck hos olika hundraser. En del hundar, som dobermann, blir snabbt sämre i sin DCM. Andra, som cocker spaniel, kan leva med sjukdomen under lång tid innan de blir dåliga. DCM hos boxer yttrar sig oftare med rubbningar i hjärtrytmen jämfört med andra raser.

​

Brist på taurin eller L-karnitin

Brist på aminosyran taurin i kosten kan medföra risk för DCM hos en del hundar. Likaså kan underskott av aminosyran L-karnitin orsaka, eller bidra till, att DCM utvecklas. Hundar av vissa raser är lite sämre på att tillverka eget taurin, och om fodret inte innehåller tillräckliga mängder kan de få brist. Ifall DCM upptäcks tidigt och bristen korrigeras finns det chans att sjukdomen går tillbaka. 

DCM orsakad av taurinbrist är lite vanligare hos vissa hundraser, däribland boxer och cocker spaniel.

​

Foderrelaterad DCM

På senare år har forskarna hittat ett samband mellan DCM och särskilda typer av utfodring. Hundar av många olika raser - även sådana som inte brukar drabbas av DCM - har fått hjärtmuskelförändringar efter att de utfodrats med olika slags specialfoder. 

Det är fortfarande inte fastställt exakt hur fodret utlöser DCM. Exempelvis har hundar som stått på foder med lågt innehåll av taurin utvecklat DCM, och de har sedan blivit bättre av att byta till ett annat foder. 

Forskning pågår för att ta reda på vad det är som orsakar foderrelaterad DCM. Foder som har satts i samband med den här typen av sjukdomen är såväl spannmålsfria foder som exklusiva, “exotiska” foder (med lite ovanligare ingredienser). Även veganska/vegetariska foder utreds, liksom färskfoder baserade på enbart kött och animaliska biprodukter. 

​

Efter annan sjukdom

DCM kan också uppstå efter en infektion i hjärtmuskulaturen, efter långvariga störningar i hjärtrytmen eller som en följd av annan sjukdom i kroppen. 

​

Symtom vid DCM

I början av sjukdomen brukar hunden sällan ha några symtom. Sedan kan successivt ett eller flera av symtomen nedan ses. I en del fall går sjukdomsförloppet snabbt när symtomen väl har uppkommit, och hunden måste avlivas inom ett par månader. I andra fall går sjukdomsutvecklingen långsammare och symtomen kan hållas under kontroll med medicinering under en lång tid, ibland flera år. En DCM-hund kan uppvisa följande symtom:

• Blåsljud på hjärtat

• Sämre uthållighet och sämre prestation

• Nedsatt aptit och viktminskning

• Vid hjärtsvikt ses andningssvårigheter och snabb andning på grund av vätska i lungorna

• Problem med hjärtrytmen

• Kollaps i samband med aktivitet

• Plötsliga dödsfall utan föregående symtom

När det rör sig om idiopatisk dilaterad kardiomyopati brukar sjukdomen vanligtvis bryta ut mellan 3 och 7 års ålder. Hanhundar drabbas oftare än tikar av den här formen av DCM.

Kontakta din närmaste veterinär om du upplever att din hund har dessa symtom.

​

Diagnos

Hundens sjukdomshistoria, tillsammans med fynden vid klinisk undersökning, kan få en veterinären att misstänka DCM. För att undersöka hjärtats utseende och funktion, samt ta reda på om det finns tecken på hjärtsvikt, kan olika undersökningar göras hos en veterinär:

• Diagnosen DCM ställs genom en ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi). Undersökningen brukar utföras av av en veterinär med specialkompetens inom kardiologi. 

• Vid störningar i hjärtrytmen blir ofta hjärtat undersökt med EKG (elektrokardiografi).

• Vid symtom på hjärtsvikt kan en röntgenbild av brösthålan tas.

DCM går att påvisa med ultraljud innan hunden visar symtom, och tänkta avelshundar kan därför undersökas av en kardiolog för att upptäcka tidig DCM innan de paras. 

​

Hur behandlas DCM hos hund?

För den ärftliga formen av DCM finns ingen botande behandling utan målet är att hålla hunden symtomfri så länge det går. Studier visar att medicinering helst ska inledas tidigt i sjukdomsförloppet, innan symtom uppstår, och därför är det viktigt att ställa diagnosen så tidigt som möjligt.

Behandling av DCM består av olika läkemedel som ökar hjärtats kontraktionsförmåga samt minskar motståndet i kroppens blodkärl, så att hjärtat behöver arbeta mindre hårt. Hundar som har arytmier, dvs rubbningar i hjärtrytmen, kan få läkemedel som stabiliserar rytmen. Hundar med hjärtsvikt kan få blodtryckssänkande mediciner och vid lungödem (vätska i lungorna) orsakad av hjärtsvikt kan vätskedrivande läkemedel ges.

Om hunden däremot har sekundär DCM till följd av taurinbrist eller utfodring kan det finnas chans för tillfrisknande, förutsatt att det underliggande tillståndet åtgärdas och att förändringarna på hjärtat inte är för långt gångna

.

Vad är prognosen vid DCM?

Sjukdomsutvecklingen är individuell. En del hundar kan leva ett bra liv i lång tid efter att de fått diagnosen. DCM som beror på utfodring eller taurinbrist kan ibland hejdas om sjukdomen upptäcks i tid och kosten korrigeras. Hundar som har idiopatisk DCM brukar dock bli gradvis sämre, och ibland går försämringen fort. När medicinering inte ger tillräckligt bra effekt är det tyvärr inget annat att göra än att låta hunden somna in.

​

(Källa: https://www.anicura.se/for-djuragare/hund/fakta-och-rad/dilaterad-kardiomyopati-dcm-hund/)

​

MMVD, Endokardos/Myxomatous Mitral Valve Disease

Endokardos eller myxomatös klaffsjukdom som det också kallas är en åkomma som påverkar klaffarna inne i hjärtat. Detta är en vanlig hjärtsjukdom hos de mindre hundraserna men ses då och då även hos de större hundarna. Med riktig diagnos, uppföljning och eventuell medicinering kan patienterna leva länge och med god livskvalitet. Endokardos räknas som en ärftlig sjukdom, men förändringarna börjar oftast i vuxen ålder.

Klaffarna i hjärtat ska fungera som envägsventiler. Ändrar dessa struktur eller form, kan blodet börja strömma i fel riktning eftersom klaffen inte längre är helt tät. Detta kallas för ”läckage” och hörs som ett blåsljud när man lyssnar med stetoskop. Det finns fyra klaffar inne i hjärtat och det är mitralklaffen som oftast är drabbad. Det är klaffen mellan vänster förkammare och vänster (huvud)kammare som förtjockas allt eftersom sjukdomen framskrider. När blodet strömmar i fel riktning vid varje hjärtslag måste hjärtat jobba hårdare för att få ut tillräckligt med blod i kroppen. Resultatet av detta blir med tiden att hjärtmuskulaturen förtjockas. Detta är en utveckling som dock tar många år och kan vara helt symtomfritt.

​

Symtom

Det är sällsynt att man ser kliniska tecken eller symtom på endokardos tidigt i förloppet utan symtomen uppstår vanligtvis i medelåldern. När läckaget blir större och hjärtat växer visar hunden tecken på nedsatt uthållenhet och ork och den kan även börja hosta. En av orsakerna till hostan är att det förstorade hjärtat trycker på luftvägarna. I allvarligare fall där hunden utvecklar hjärtsvikt, ses snabbare och djupare andhämtning, även i lugnt tillstånd. Då har vätska samlat sig i lungorna (lungödem) och hela kretsloppet är påverkat. I vissa tillfällen har patienten även ökad törst.

​

Diagnos och behandling

Diagnosen ställs av en kardiolog efter en ultraljudsundersökning och ibland även röntgenbilder. Även om en hund har fått diagnosen endokardos är det inte alltid nödvändigt med medicinering. Behovet av medicinering fastställs på grundlag av hjärtats storlek, kapacitet och vilka symtom hunden har. Från patient till patient läggs en individuell plan för uppföljning, som kan vara allt från årlig kontroll på polikliniken till regelbunden ultraljudsundersökning hos en kardiolog. Det är viktigt att följa den plan som kardiologen har lagt.

Du kan själv följa din hunds tillstånd hemma genom att räkna andetag i vila, även kallat sleeping respiratory rate (SSR).

En frisk hunds SSR ligger på under 30 inandningar per minut, såvida det inte är en väldigt varm dag. Hundar som utvecklar eller har utvecklat lungödem har snabbare frekvens i sin andning. Genom att regelbundet räkna och notera en hunds SSR kan man följa hundens sjukdomsutveckling. Vid större ändringar från det normala rekommenderas att kontakta veterinär för undersökning.

​

(Källa: (Källa: https://www.anicura.se/for-djuragare/hund/fakta-och-rad/dilaterad-kardiomyopati-dcm-hund/))