Beauceron
Historik
Beauceron har sitt ursprung som boskapshund i Frankrike med goda vall- och vaktegenskaper. Rasen är en kroppsvallare, vilket innebär att den använder sin kropp för att föda och balansera flocken i nära anslutning till herden. I slutet av 1800-talet betecknade chien de beauce, Beauceron och bas-rouge de gamla franska herdehundar från slätterna av samma typ med släthårigt ansikte, hård och kort päls och kuperade öron. Kroppen hade tanteckning framför allt längst ner på benen vilket gav hundarna namnet ”bas-rouge” (= rödstrumpa).
​
Användningsområde
I dag är beauceron en populär vall- och brukshund i sitt hemland, där den också används som tjänstehund inom militären och polisväsendet. Den lämpar sig väl för bruks (inklusive skydd) och vallning, men också för hundsporter som agility och lydnad. Det är inte en hund som man fostrar genom hårda tag utan med rättvis bestämdhet, konsekvens och fingertoppskänsla. I Sverige är rasen i huvudsak en aktiv bruks- och sällskapshund.
​
Hälsa
Generellt sett är Beauceron en frisk ras men som med alla raser så drabbas även Beauceroner av sjukdomar. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer och hälsoprogram finns för dessa. Andra sjukdomar som förekommer i rasen är allergier, cancer, autoimmuna sjukdomar, hjärtfel och epilepsi.
​
Egenskaper / Mentalitet
Beauceron är en hund med stark flockkänsla, livligt temperament, stor nyfikenhet och skall uppträda med gott mod. Den är lyhörd med sin tränare och med stor arbetslust utför gärna hunden uppgifter man ber den om. Rasen mognar väldigt sent och först vid tre års ålder kan den betraktas som vuxen. Detta innebär ofta att unghunds tiden kan kännas lång och påfrestande, vilket man bör ha i åtanke.
Beauceron ger ett respektingivande intryck och skall ha en vaken och modig blick. Rasen har stor integritet och dess starka karaktär kräver en erfaren ägare, som är duktig på att läsa hundars språk och som inte blir förskräckt eller förargad över en hund med egna åsikter. Med rätt träning får man en hund med kapacitet för mycket och med stor vilja att samarbeta. Men i fel händer kan en Beauceron bli svår och mindre kul att ha att göra med.
​
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 65–70 cm och för tikar 61–68 cm. Rasen finns i två olika färger, black and tan (svart och med röda tecken) och harlekin (svart, röd och grå). Den är stor, stark, rustik, kraftfull, välbyggd och muskulös utan att verka tung och klumpig. Beauceron ger ett respektingivande intryck med en vaken och modig blick.
​
Pälsvård
Pälsen är kort och slät på huvudet och i övrigt kraftig, kort (3–4 cm), grov och tät. Rasen har mycket underull som gör att hunden inte fryser i regn och rusk. Och vid fällning kan den stora mängden ull skapa en "extra golvmatta" inne. Men pälsens struktur i sig gör att den är väldigt lätt att sköta, borstning vid fällning räcker.
​
Övrigt
I rätt händer är Beauceron en underbar familjemedlem. Rasen kräver en ledare som är konsekvent och rättvis. Beauceron är en bra allroundhund som man kan träna det mesta med. Den är smidig nog för agility, har definitivt tillräckligt i sig för bruks och är lättlärd som lydnadshund. En perfekt hund för den som önskar ett aktivt hundliv och för den som har ett tävlingsintresse.
​
Värt att notera är att Beauceron är rätt ojämn idag vad gäller mentalitet, kroppstyp och drifter. Olika uppfödare avlar på olika kvaliteter, så det är viktigt att du som valpköpare vet vad du vill ha och aktivt söker efter uppfödare som passar just det. Det föds få valpkullar i Sverige överlag, men ha inte bråttom och köp en valp från första bästa kull. Det är mycket bättre att ha tålamod och vänta på en valp från en kull som förhoppningsvis passar det du söker, även om det så kan ta något år eller två i värsta fall.
Ha ordentliga dialoger med uppfödarna, fråga vad de riktar sin avel mot och vad de förväntar sig från de planerade kullarna. Studera noga resultat från MH och HD/ED röntgen i linjerna och fråga även om allmänna hälsoläget. Kom dock ihåg att hundavel alltid är ett visst lotteri. Uppfödare kan skapa hur goda förutsättningar som helst för att producera bra och friska hundar, men ändå blir resultatet inte så bra som man hoppats på. Likväl som även linjer med mindre bra förutsättningar kan generera bra avkommor tack vare rätt föräldrar kombinationer.
FCI-Klassifikation:
Grupp 1, sektion 1
Med arbetsprov
Avelsansvar Sverige:
Svenska Brukshundsklubben